Det är ord jag använder gärna och ofta. Jag tror på möjligheter och att det är vi själva som sätter upp våra begränsningar. Det blev tydligt för mig i dag när en av våra kära elever hade stukat foten och inte mäktade med att gå för det gjorde ont. Vi löste det genom att jag tog henne på ryggen o "sprang" med henne från stationen i Ulriksdal till lekparken Mulle Meck. Vi tog ett antal pauser, då vi satte oss ner och pratade om livet i stort, luktade på blommor och kikade på himlen. Svetten lackade och jag fick mig ett träningspass. Ha, ha, ha, härliga tider! Budskapet jag vill få fram är inte huruvida jag tog upp jäntan på ryggen och "sprang" med henne, utan att om vi vill hjälpa varandra genom svårigheter så kan vi det, om vi väljer det! Om vi vi verkligen vill något så går det att genomföra. 

Jag tackar dig Minna för våra underbara stunder i dag, med svett och skratt i en salig blanding. TACK<3